Hjälp!!! Jag ska cykla Tjejvättern!

Hej. Carina här.

Har du cyklat Vätternrundan de senaste 20 åren har vi kanske träffats!  Sedan 1999 har jag servat Vätternrundamuskler så det står härliga till, så det är inte otroligt att du legat på min massagebänk. 5 år senare blev jag ansvarig för hela teamet av massörer under Vätternrundan och 2014 även för Tjej- och HalvVätterns massörer. Vi brukar vara 80-100 st massörer som bemannar i de olika depåerna för att du som cyklist ska få en så positiv upplevelse av Vätternrundan som möjligt.

Ska inte du också cykla?

Många har genom åren frågat: Ska inte du cykla någon gång?? Som infödd Motalabo måste/bör man cykla åtminstone en gång. Tycker vissa i alla fall.
Mitt svar har alltid varit ALDRIG!!

Mecklenburger seen Runde

På förmassagen till Vätternrundan 2016 behandlade jag en mycket frågvis cyklist. Hon var nyfiken på organisationen och samarbetet mellan oss massörer och Vätternrundan och undrade hur allt fungerade.
Det visade sig att hon var ansvarig för motsvarigheten till Tysklands Vätternrunda som heter Mecklenburger Seen Runde, MSR. Eftersom jag är ansvarig för Vätternrundans massörer kunde jag berätta en hel del och det hela slutade med att jag erbjöd mina tjänster. Jag gillar nya utmaningar! Året efter följde jag med MAIFs cykelbuss ner till Neubrandenburg och Mecklenburger seen Runde. Konstanze visade runt och och jag kom med tips och råd hur hon kunde få massagerna att fungera effektivare.

Tredje året jag var i Tyskland och bemannade i "Svenskdepån" hade jag med tre goa tjejer varav en cyklat Tjejvättern 2018 och fått blodad tand för långdistanscykling.
På lördagkvällen efter den traditionella middagen fick jag en Cykeljacka med MSR-loggan på, jättesnygg. Susanne tycker då: Att med en så fin cykeljacka måste jag ju cykla TjejVättern med henne nästa är, alltså 2020.

Vill du läsa Helena och Bengts upplevelse vid MSR 2018 hittar du den här.

NEJ! - Blev ett OK, hur svårt kan det vara?

Att jag sa NEJ flera gånger bet inte på henne så till slut tänkte jag: ”Hur svårt kan det vara??” så det blev ett OK. Konstanze, MSR's ansvariga lovade att hon också skulle cykla med oss.

Min nästa tanke var ”RumpRäddare”!! Som tur var fanns Helena & Bengt från Medevi på plats och lovade sponsring med vad jag behövde av den varan.
Tanke tre: CYKEL, jag har en gammal Tant-racer med ganska många år på nacken. Tur igen för där satt även Jocke & Fredrik från Memil. Jag ska få låna en cykel som rullar med ”nedförsbackekänsla” hela tiden. TOPPEN, nu kan det inte vara svårt!

Hemma från Tyskland börjar tankarna igen.

TRÄNA!!!!!!!

Jo då, här är det "all in", men jag tycker inte om att varken träna eller cykla. Många tankar men oops! Måste fixa så allt funkar med massörerna på årets tre rundor ett par veckor senare. Träningstankarna finns dock med hela tiden i bakhuvudet. Hur ska jag göra??

100 tramptag direkt från sängen

Plan 1: Jag har en gammal motionscykel i sovrummet. Börjar 1/7-19 med 100 tramptag (räknar varje nedtramp) varje morgon innan jag får gå ner. Hur trött, kissnödig eller hungrig jag än är, så trampar jag mina 100 tramp. Märker varefter att det känns lättare och lättare så någon gång i november ökar jag till 150 varje morgon.

Januari 2020: Skidsemester i Idre, Yesssss slipper cykel i en hel vecka, sö-sö.  Tisdag morgon efter skidresan är jag på´t igen, 150 tramptag.

Hur långt tror du att du kommer med 150 tramptag?

Berättade min story för en kund. Hans kommentar var: Hur långt tror du att du kommer på 150 tramp? Mitt svar: Behövs inte så många tramp min cykel från Memil har nedförsbackerull hela tiden, hepp!
I mitten av januari möter jag den första cykelklungan för året och tänker mer eller mindre skräckslaget: Ska jag cykla på det där viset? så nära varandra? Tror inte att jag vågar, det ser ju skitläskigt ut...

Jag måste hitta på något mer för att få upp flåset så jag anmäler mig till en buggkurs. Det blir kul!

Oops!! Jag får inte missa att anmäla gänget!

Men hur gör man?!½

Just det! Jag kommer på att jag kanske ska se till att anmäla mig och ”gänget” till Tjejvättern, så vi inte missar hela grejen med mitt ”slitande”.
Klickar mig in på Vätternrundans hemsida och fattar/vågar inte göra något eftersom jag är rädd att vi inte hamnar i samma grupp om jag klantar till mig.
Vilken tur att det finns en Carola som sitter på kansliet och tar emot samtal och hjälper nördar som mig med anmälningarna.
Skickar SMS till mina ”cykelkollegor” att nu är vi anmälda. Får svar – Hur gör vi nu?? Jag vet inte!? och ringer Carola igen. Ett gott skratt ihop med henne sen får jag instruktioner hur vi fortsätter.
Nu törs jag klicka på OK-knappen och alla får ett mail hur vi ska göra.
TACK Carola för all hjälp <3 

AHA-upplevelse!!

Motionscykel är fortfarande inte min grej och vädret är inte lockande att ge sig ut i på riktigt (vi är nu i början av mars) Jag vet att man borde träna i alla väder, man kan ju inte beställa sol och 20 grader varmt på race-dagen.
En aha-upplevelse fick jag en morgon när jag var extremt trött men som sagt, jag satte mig på cykeln och trampade som vanligt men hängde långt ner på handtaget = satt väldigt framåtvikt.
Vad händer då? Jo låren blev mycket tröttare eftersom dom aldrig blir utsträckta på samma sätt som när man sitter rakryggad och trampar. Hmmm, jag borde nog i fortsättningen sitta framåtlutad för det är väl så man sitter på en riktig cykel, tror jag. (inte på min tant-racer alltså)

Man får tänka "outside the box"?

Buggen däremot är superrolig men jag har ingen att träna med hemma då min sambo vägrar, så vad gör man??
Nu kommer motionscykel till användning fast på ett helt annat sätt! Den får vara min danspartner, lite stel men bättre än ingen alls.
Sätter på ”Man! I Feel Like A Woman” med Shania Twain och buggar loss med cykeln som partner. 

Mitten av Mars:
Danskväll med framställd handsprit och uppmaning att tvätta händerna ofta. Flera av personerna som kom var rutinerade så jag fick en del hel tips, toppen! Tyvärr är en del turer svåra att genomföra med motionscykel som partner. Veckan efter är kursen inställd tills vidare p g a Corona. Cykla ute?! Näe, det är inget kul väder så jag skippar det.

INSTÄLLT!

Den 2 april kommer besked från Vätternrundan att alla lopp 2020 är inställda. Jaha, all träning förgäves eller hur ska jag tänka nu? Jag fortsätter dock med min träning varje morgon och tänker att det är en typ av friskhetskontroll. Jag vet ju hur mycket pulsen ökar och hur fort jag återhämtar mig efter mina tramptag. Blir det en förändring till det sämre är jag sjuk, annars är jag frisk. Viktigt att veta i dessa tider!

Några dagar senare skickar en av tjejerna på messinger att vi som vill kan ju träffas och cykla en egen runda den 6/6. Hennes make har lovat att vara depåansvarig. Ett sådant erbjudande var det ju bara att tacka ja till. Jag frågade om hennes make även kunde ge lite massage men hon tyckte det var bättre att vi masserade varandra om det behövs.

CYKEL!!

Kanske måste kolla hur min tant-racer ser ut för jag kan ju inte låna en av grabbarna på Memil nu när läget är som det är. Ballongdäck fram och smalt tönt-däck bak. Iväg till stan och inhandla nytt däck, hem och få hjälp av sambon att byta. Provtur på 200 meter.

Mardrömstur!

Jag cyklade från Skäggetorp i Linköping hem till Älvan. Framför mig har jag en äldre dam och två tjejer i 10-års åldern. Damen försvann snabbt uppför och tjejerna var precis framför mig. Dom pratade om den jobbiga uppförsbacken vi kämpade med. Tjejerna trampade på men jag gav upp efter typ halva backen och hörde tjejerna säga ”Jaha, där försvann hon!” Då vaknade jag från den mardrömmen, för det var bara en dröm, tack och lov!

Tillbaka till verkligheten

Cykeln står i carporten och blir dammigare och dammigare. Flåset håller jag dock igång med promenader och ”motionscykelbugg”. Har hittat en annan låt som passar mig bättre, det är Kelly Clarkson´s Stronger (What Doesn´t Kill You). Jag brukar ofta säga till mina kunder ”Det som inte dödar, det härdar”.

Det blir Maj månad och den 6/6 närmar sig med stormsteg. Det enda jag har cyklat sen däckbytet är två gånger 400 meter, jag har varit uppe vid vårt elljusspår och vänt (finns ett Pockestopp där). Alla andra dagar har jag gått dit och även fortsatt längre så jag får mina minst 30 minuters daglig promenad.

10 dagar kvar

Ringer till mina Racertanter som ska cykla med mig. Det är Anette och Bella, båda är taggade och har tränat en del. Jag tar fram min dammiga cykel och cyklar fram och tillbaka till garaget, ca 50 meter. Ringer även Vätternrundans kansli och pratar med Anna om appen och det virituella loppet som jag tänker köra. Man har en vecka på sig att genomföra loppet man hade tänkt köra, mer info ska komma den 2/6 så jag får vänta.
En vecka till start, cykeln står där ute och tanken finns att jag kanske borde köra en liten provtur, men nej lusten finns inte, det blir som det blir den 6/6...

 Nu är det dags!! ”Min Tjejvättern”

6 juni-2020
9:30 Frukost hemma på altan med Kjell & Anna-Lena som jag började kalla ”Bella” 2008, (men det är en annan historia)
10:30 Anette kommer incyklande, så nu har hon redan kört ca 9 km. Bella försöker få igång RaceOne appen som ska registrera hur långt man har cyklat. Hon måste hitta sitt startnummer på ”mina sidor”. Strul – Strul – Strul, men till slut får vi igång den.
Upp på våra Tant/Gubbracers. (Bella åkte på en herrcykel för hennes hade körförbud pga avsaknad av kedjeskydd) Iförda Vätternrundans funktionärströjor med texten MASSÖR på ryggen. Vi vill ju göra PR både för Vätternrundan och oss själva. Har naturligtvis även på mig den fina jackan från Mecklenburger seen runde som jag fick i Tyskland. Roten till denna galenskap.

Det går förhållandevis bra till Borensberg, bara ett litet dilemma. Bella glömde sin astmamedicin i Älvan och börjar känna sig tungandad.
Bella ringer Kjell som inte svarar, jag ringer Göran, han svarar jag lämnar luren till Bella och Göran lämnar sin lur till Kjell. Kjell hittar inte så bra i trakten så Göran tar medicinen och kastar sig i ”servicebilen” för att leverera medicinen till Bella. Vi sitter vid kanalen och väntar. 15 minuter senare kommer han och Bella får luft igen och vi kan trampa vidare.

Göta Kanal

Det är vackert utmed Göta kanal. Vi trampar på, det går riktigt bra. Stannar vid Ljung W:a och käkar lite medhavd matsäck. Vädermässigt är det än så länge riktigt skönt i solen.
Nästa stopp blir Berg Slussar. Där träffar vi ett trevligt par som också kör ”Sin Vätternrunda” De ville ha lite massage, men tyvärr vi hade ingen bänk med oss, ha ha. Vi rullar nerför slusstrapporna till fiket och förtär en välförtjänt glass och dricka.
Det fanns flera glada cyklister utmed kanalen som såg våra tröjor och suktade efter massage.

Molnen börjar bli riktigt mörka över Linköping och de närmar sig. Som tur är ska vi åt andra hållet. Så på´t igen, tillbaka till Ljungsbro och därifrån en annan väg tillbaka till Borensberg.
Det är inte smärtfritt för somliga av oss när vi kommer till en lång, brant uppförsbacke. Anette som är träningsnörd kör på i ganska raskt tempo. Bella och jag går minst 2/3 av backen. Bella kämpar med sin astma som inte vill ge med sig trots medicin. Efter en stund kommer Anette tillbaka och undrar vart vi tog vägen...
Nu har även regnet kommit ikapp oss men vi kämpar vidare, det regnar inte så mycket. Inte tillräckligt för att det är värt att stanna och ta på regnkläder. Vi trampar på, stannar bara för kiss och godispaus.
Regnet drar vidare och solen tittar fram igen. Det är dock blåsigt på slätten så på med buffen under hjälmen, eftersm jag inte gillar när det blåser i öronen på mig.

RumpRäddare och Specialstift Arnica

Nästan framme i Borensberg igen, typ 5,5 mil från start. Rumpan känns mycket bra, tantracersadel funkar tydligen. Framsida lår däremot börjar kännas ”brinniga” men man har ju rätt preparat i cykelkorgen, så fram med lite linimentstift från Medevi att smeta på låren och sen är det bara att trampa vidare.

Vägval, regn och andning

Tillbaka i Borensberg, vilken väg ska vi välja för att komma hem till Älvan? Försöker tänka vilken som är enklast och minst backig för Bella´s lungor är inte pigga, hon kämpar och säger att det känns som bara ena lungan fungerar. Så kommer regnet igen och nu ganska rejält så det blir att dra på regnkläder.
Vägvalet gjorde att vi kom ut på väg 34 vid Brunneby Musteri en kortare sträcka. Det var både mycket och snabb trafik, bilisterna var ibland väldigt närgångna, RIKTIGT LÄSKIGT. Tur man inte är cykelnörd och ger sig ut i trafiken så ofta.
Bella kämpade på med sin andning och Anette (som är riktigt vältränad om man jämför med mig och Bella) cyklade fram och tillbaka, hon tyckte nog att vi var ena riktiga sölkorvar.

6 tim, 53min, 55sek

Till slut, efter typ 6 timmar 53 minuter och 55 sekunders cyklande taxar vi in på Älvan Station igen, 67,8 km av 100 km är avklarade.
Rumpa U.A. lår lite trötta men för att inte ha tränat mer än 150 tramptag/dag tycker jag att det gick riktigt bra.
Bella och jag kraschade på altanen medan Anette cyklade iväg och såg till att hon gjorde sina 10 mil innan hon landade hemma i Normlösa.

Tji fick de

”Brytbilen Göran” satt hemma och bara väntade på att vi skulle ringa och vilja bli hämtade, hade åskat och regnat rejält över Älvan under dagen.
Jag vaknade typ kl 02:00 av att låren brände som eld men orkade inte åtgärda utan försökte sova vidare, vilket gick så där. Gjorde inte många knop den 7/6 kan jag lugnt säga. Benen repade sig dock framåt eftermiddagen.

Sista sträckan

Man hade en vecka på sig att genomföra ”Min tjejvättern” så fem dagar senare tar jag fram cykeln igen, det är ju 3,2 mil kvar att avverka innan jag är klar. 

Monarped som följe-"bil"

Min sambo Göran ska också med fast på moppe, en Monarped från 1954. Det är en så kallad ”Tramp-o-flås”, man cyklar igång den.
Planen är att åka till Borensberg och tillbaka på de minder vägarna för att slippa ”fort trafik”. Vi startar mot Lickstabacken och nu räknar jag hur långt man kommer på 150 tramptag. Trampa – rulla – trampa – rulla…. Kom 1,5 km på platt mark.
Jag trampar på och Göran kör bakom på sin gamla moppe, jag vill ju inte andas in hans avgaser och jag måste bestämma farten.
Efter ca 3 km kör han om och stannar en bit framför. När jag trampar förbi frågar jag om det går bra? Svar: Den är sur och vill inte alls!! OK tänker jag och kör vidare, vad kan jag göra åt en sur moppe?? Han kommer väl ikapp varefter. 

Trampar ca 3 km till och börjar fundera på vart han tog vägen. Stannar och börjar leta efter telefonen för att ringa men han hann före. Han är ganska irriterad för moppen vill inte starta hur mycket han än trampar, och det är jobbigt att cykla på en moppe. Han säger: Du får hämta bil och släp, jag sitter i diket vid allén.

Vägval igen

OK, ska jag vända eller fortsätta till Klockrike och behöva cykla på ”flygrakan”med all trafik. Backar eller tung trafik??? Jag väljer alternativ två, en liten nedförsbacke sen platt, platt, platt. Trampar iväg och tänker: stressa inte han sitter inte i sjön, han får vänta.
När jag har typ en km kvar till hemmet ringer Göran igen, moppen har startad med går inget bra så han vill ändå att jag kommer med ”brytbilen”. När jag är nästan hemma kommer jag på att Göran har dörrnyckeln. FAN också! Ruggigt irriterande. Det är bara att vända och hämta nyckel. Cyklar en bit, då kommer jag på att vi faktiskt har en extranyckel utlagd så jag vänder hemmåt igen.
Väl hemma, in och hämta bilnyckel, koppla på släpan, hämta spännband och iväg.
1,5 km hemifrån på flygrakan kommer Göran ”cyklande” på sin moppe, så han kom en bit innan den dog. Han hade som tur var haft en liten nedförsbacke från Klockrike också.

Fikan hägrar

Upp med moppen på släpet och hem med ekipaget som vi bara ställer till senare. Följemoppen byts till följebil som drar iväg före mig. Jag på cykel igen. Hasse som bor lite utanför Borensberg väntar ju med fika! TRAMPA, TRAMPA, TRAMPA, inte roligt!!!!!
Väl framme hos Hasse tar jag ett stort glas flädersaft och vilar 20 minuter. Nu ska jag bara hem så är utmaningen avklarad. Följebilen hade jag inte något behov av då allt gick som på räls tillbaka till Älvan Station. Inga krämpor att tala om men jag var ju garderad med liniment och RumpRäddare från Medevi.

Slutförd "Min TjejVättern"

Nu har jag gjort ”Min tjejvättern” med lite råge 68 + 38= 106 km.
Att cykla är fortfarande inte min grej så troligen blir det ingen mer runda för mig.
När jag skriver detta är det den 12 april 2021 och jag sätter mig fortfarande på motionscykeln varje morgon och trampar mina 150 tramp. Det är ju dumt att bryta en förhållandevis bra vana.
Tack för ordet // Carina 

Avslutningsvis vill jag skicka med några tips för dig som till skillnad från mig älskar att sitta många timmar på en cykelsadel. Jag älskar däremot att hjälpa dig och dina cykelkompisar ute på banan runt Vättern. Jag hoppas att vi alla får uppleva tjusningen med att cykla runt vår vackra Vättern snart igen.

Tips till alla cyklister:

• Cykla på den cykel du tränat på, inställningarna är viktiga för att inte få felbelastningsskador.
• Värm upp och väck alla kroppens muskler innan du startar.
• När det börjar värka både här och där: Kliv av cykeln och dansa lite hula-hula för att få igång cirkulationen i ländryggen. Passa på at stryka på Medevi Specialstift Arnica innan dansen, så den hinner hjälpa till med arbetet.
• Stretcha bröstmusklerna i tre olika lägen. (utgångsläge: 90 graders vinkel kropp – överarm och 90 graders vinkel i armbågsleden) Håll hela underarmen mot ett träd eller lyktstolpe, tag ett litet steg framåt med foten närmast trädet och vrid kroppen i samma riktning. Flytta underarmen lite uppåt och upprepa stretchen och även lite nedåt från utgångsläget så har du fått med hela den muskeln.
• Stretcha framsida lår, böj upp hälen till rumpan och skjut fram höften.
• Stretcha baksida lår, lägg upp foten på en sten eller annat och böj dig framåt.
• Stretcha vaden, hälen i backen och foten upp mot ett träd eller stolpe, tryck höften framåt.
• Få nacken att slappna av genom att stå med benen lätt isär, sänk axlarna, håll armarna raka snett utåt/nedåt och tryck dom bakåt, spreta isär med fingrarna, tryck in hakan bakåt så mycket du kan
• Viktigt: håll varje stretch minst 30 sekunder.

Ha alltid med ett kit från Medevi bestående av RumpRäddare (Medevi Chamoiscreme), linimentstift och SportPrep Arnica. Man vet aldrig när det kan komma till pass. Det kan rädda skavsår, muskelvärk, och frusna leder och mycket mera.

Allt gott/

Carina Axen, Chefsmassör för Vätternrundans massörer